Only on swedish language.

Tore Rilton finns på Wikipedia.

"Rilton-fondens årliga stöd till svenskt schack har de senaste 10 åren uppgått till nära en miljon kronor årligen i genomsnitt, varav Stockholms Schackförbund i egenskap av arrangör Rilton Cup erhåller fyra sjättedelar och en var av Stockholms Schacksällskap och Sveriges Schackförbund en sjättedel. Tävlingen går av stapeln över varje årsskifte under 9-10 dagar. Eftersom detta är en fond som inte kräver någon formell redovisning från SSF:s sida har vi detta år valt att redovisa Rilton-fondens historiska bakgrund genom reportaget i Tfs nr 2/2002. Dessa pengar till svenskt schack, i första hand ungdomssatsningen, kan inte nog betonas vara en mycket värdefull bit i finansieringen av svenskt schacks utveckling under många år. Dessutom delar fondens styrelse ut Riltonmedaljer i olika valörer till duktiga ungdomsledare över hela landet."

CS


MECENATEN TORE RILTON (1904-1983)

I början av 1970-talet beslöt Stockholms Schacksällskap och Stockholms Schackförbund att arrangera en internationell jul- och nyårsturnering med start den 27 december 1971. På detta sätt ville man hugfästa minnet av Sällskapets 105-åriga tillvaro.

Vid Sällskapets 100-årsjubileum hade man inte haft råd med någon jubileumsturnering, men nu tänkte man göra tävlingen till ett årligen återkommande arrangemang.

Ordförande i både Sällskapet och i distriktförbundet var vid denna tid Rolf Littorin, som dessutom fungerade som Sveriges Schackförbunds FIDE-delegat.

Efter ett par år fick Sällskapet helt oväntat ett kontantbidrag om 10 000 kronor från en av sina medlemmar, dr Tore Rilton. Bidraget ökades året därpå till 15 000 kronor och senare till 25 000.

Dr Tore Rilton tillhörde Sällskapet sedan 1950 och var en ganska stark amatör med en rating omkring 2000. Han deltog i klubbens turneringar och spelade gärna simultan när utländska mästare gästade Stockholm.

Den ende som egentligen lärde känna honom var Rolf Littorin, som själv blev medlem i Sällskapet år 1952. Hans försök att karaktärisera den skygge mecenaten slutar med sammanfattningen att han var en tystlåten brumbjörn som skydde offentligheten och gick sina egna vägar. Ett typiskt exempel var när han på 1930-talet inte dök upp till en terminsstart på läkarlinjen eftersom han i stället fördrog att vandra runt i Afrika under ett halvår.

Tore Rilton (18.7.1904-7.9.1983) föddes i Haga församling i Göteborg. Han var den äldste av fyra söner till den i bygden bekante byggvaruhandlaren och hästägaren Joseph Persson. När pojkarna nått mogen ålder antog de släktnamnet Rilton.

Tore utbildade sig till läkare och erhöll mycket höga tentamensbetyg. Efter olika förordnanden flyttade han till Stockholm där han drev en privatpraktik vid Norrmalmstorg. Senare tjänstgjorde han också som Kooperativa Förbundets förtroendeläkare.

I samband med sin pensionering återvände Tore Rilton omkring 1970 till Göteborgstrakten. Tillsammans med sin hustru slog han sig ner i en kombinerad villa och lantgård i Billdal utanför staden. De närmast följande åren hade Rolf Littorin blott sporadisk kontakt med honom, och överraskningen blev därför desto större när det första bidraget anlände.

Rolf Littorin berättar:

- Så en dag ringde han mig och meddelade att han funderade på att instifta en fond för att säkerställa fortsatta turneringar i Sällskapets regi. Jag rådde honom att kontakta sin bankförbindelse beträffande formaliteterna och framhöll att en turnering av det slag han hade tänkt sig var en alltför stor bit för Sällskapet ensamt.

- Man borde, ansåg han, i stället göra det till ett samarrangemang mellan Sällskapet, Stockholms Schackförbund och Sveriges Schackförbund. Så blev också fallet, och stiftelsens beneficienter är än i dag dessa tre organisationer.

Från sin självvalda isolering på västkusten följde dr Rilton varje år turneringen rond för rond via telefonsamtal och resultatbulletiner. Han fick uppleva 12 turneringar, men hans sista år fördystrades av sjukdom.

Rolf Littorin:

- När jag talade med honom i augusti 1983 frågade han om våra planer för den kommande turneringen, men jag spårade trötthet och resignation i hans röst. Ett par veckor senare var han död.

Eftersom Tore Rilton var barnlös hade tillgångarna delats upp i två delar. Dels fick Konstmuseet i Göteborg en stor konstskatt, med betoning på Picasso, Klee och Kandinsky, dels fick den nybildade stiftelsen åtta miljoner kronor (drygt fem miljoner efter skatt).

Rolf Littorin:

Stiftelsen fick strikta riktlinjer. Dess huvuduppgift är att säkerställa Rilton Cup för all framtid. Därför är det bara 75 procent av avkastningen på pengarna som delas ut. Blir det ett dåligt år i finansvärlden får således turneringen rätta sig efter detta och vice versa. Det är ändå en ansenlig summa som turneringen får ta del av varje år.

Turneringens motto, som präglat arrangemanget genom åren, är att ge svenska löften chansen att möta starkt motstånd så att de kan utvecklas och bli bättre.

Numera förekommer ett par sidotävlingar för spelare med lägre ranking. I övrigt slås man av att turneringen nästan aldrig haft någon solklar favorit till segern. Sällan deltar någon med mer än 2600 i elo men därunder vimlar det av stormästare med över 2500. Orsaken är att de utländska spelarna ska vara starka, men inte för starka. De får aldrig utklassa de svenska deltagarna utan ska vara en utmaning möjlig att klara av.

Man lägger stor vikt vid att skapa trivsel och en familjär stämning. Ett av de mest uppskattade inslagen är den nyårsfest som den berömde konsertpianisten Jan Eyron arrangerar för ett antal inbjudna spelare från turneringen. Höjdpunkten är den fyrhändiga föreställningen som Eyron brukar ge tillsammans med turneringens hedersgäst Mark Taimanov.

Med 15 000 kronor som grundplåt var Rilton Cup under 1970-talet främst en svensk företeelse med ett fåtal utländska deltagare. Men sedan stiftelsen kom till har turneringen sakta men säkert höjt sig för att vid mitten av 1990-talet gör av ett ryck och blomma ut som en av norra Europas finaste öppna turneringar.

Turneringens parhästar är idag organisationens motor Gunnar Wahlberg samt dess ansikte utåt Sven-Gunnar Samuelsson. De berättar att det finns flera orsaker till att Rilton Cup har blivit ett antal klasser bättre de senaste åren.

Dels lades placeringarna om så att avkastningen blev högre, dels började man inse den internationella praxis när det gäller startarvoden vilket gjort att man fått fler spelare för samma summa som tidigare.

Men den viktigaste ansiktslyftningen för turneringen är utan tvivel lokalen. På den sjunde våningen i ett lyxinrett gammalt bryggeri har man en magnifik utsikt över Riddarfjärden och Stockholms stadshus, vilket möjligtvis kan ha nackdelen att man som spelare ibland tappar koncentrationen på brädet inför verkligheten utanför fönstren.

- I kommittén som driver turneringen tycker vi det är viktigt att schacket har kommit upp ur källaren, säger Sven-Gunnar Samuelsson.

Och högre upp än i denna lokal är det svårt att nå i Stockholms stad. Det är också därför som man tar inträde av besökarna - något som är ovanligt i Skandinavien - eftersom man anser att schackets status måste höjas.

När Tore Riltons testamente öppnades stod det att han ville brännas utan ceremonier och tal. Askan skulle sedan spridas för vinden.

Fjärran från vår tids personkult ville dr Rilton bli ihågkommen för det han gjort och inte för den han varit. Något som Rilton Cup för alltid kommer att garantera.

Jesper Hall/Bo Plato

Redigerat 2007-10-24 / Lennarth Eriksson, Vällingby